Idag kände jag för första gången på över en vecka att jag ville och orkade ut och gå. Gick ca 20 minuter. Sen vilade jag och tog det lugnt fram till jag skulle åka till jobbet vid 13.00-tiden. Det gick bra att jobba...ryggen kändes hyffsat ok och tröttheten var hanterbar...så detta är den bästa dagen sen jag kanade nerför berget...Än så länge klarar jag mig utan några "speciella skor"...

Denna helgen har jag bara tagit det lugnt. Varit ute och gått och bara vilat och njutit av det fina vädret! Ryggen är bättre men inte som den var innan jag fick mina muskelspasmer. Men det är på väg åt rätt håll iallafall. Idag har jag haft hyffsat med energi och det känns skönt!

Nu är det några veckor sedan jag skrev här. Jag har mått mycket bättre den senaste tiden. Både ryggen, tröttheten och psyket har varit mycket bättre. Jag har nu jobbat 75 av 75% i snart två veckor och det fungerar. Det stärker självförtroendet. Jag har inte heller upplevt någon stress i huvudet på många veckor nu. Har inte behövt börja äta några piller och det känns skönt. Skönt att känna att jag klarar detta själv med hjälp av mental träning.

Några ord från mitt hjärta:

Nu är det snart ett år sedan jag akut åkte ner till Företagshälsan för att det värkte så fruktansvärt i ryggen så att jag inte orkade hålla mig uppe. Det har varit ett väldigt omtumlande år...man brukar säga att man går stark ur svårigheter och det har jag gjort ur detta även om jag inte är i mål ännu. Jag har lärt mig mycket om mig själv...att lyssna på mig själv och min kropp...att inte gå emot mig själv...tänka positivt och jobbat med min självkänsla. På sätt och vis har denna hemska upplevelse gett mig så mycket. Konstigt att säga det men så är det... Jag är som sagt inte i mål ännu...jag orkar fortfarande inte vara igång en hel dag men det blir bättre och bättre hela tiden så jag tror det kommer ordna sig till slut. 

På vägen har jag även träffat två underbara personer som har hjälpt mig jättemycket...ni vet vilka ni är :-) Jag stoppar ner er i varsin bakficka...för att plocka fram när helst jag behöver :-) Kram till er!

Ja, det är inte helt lätt. Även om jag har lärt mig att lyssna på min kropp så är det inte alltid jag känner av gränsen...förrens efteråt. Det är därför jag måste vila även om jag tycker att jag inte behöver det.

När man börjar må bättre och orkar mer så höjer man automatiskt ribban och på så vis råkar man även ut för bakslagen. Förut var bakslagen rejäla...jag kunde må sämre i flera veckor...de senaste gångerna jag har gjort för mycket har det bara varat ca 1-2 dagar och bakslagen är inte lika djupa.

Idag vet jag att jag borde tagit det lugnare igår lördag och idag söndag (eller iallafall vilat mer) för i fredags var jag på behandling med Ortobionomi. Det blir som träningsvärk i kroppen (fast för mig är den en annan slags värk som lägger sig efter 1-2 dag ungefär) efter behandlingen och jag borde lärt mig att jag ska ta det lite lugnt dagarna efter behandlingen...men men...

Jag kände mig pigg och körde på. Var och gjorde ett antal ärenden i lördags + att jag var ute och promenerade i rask takt och även joggade sakta en liten bit. Jag märker att min ork är så mycket bättre och att orka gå i rask takt och inte känna sig helt slut är underbart...fast ibland fungerar det inte alls..då är jag så trött så jag knappt orkar gå...men de bättre dagarna är fler än de sämre.

Idag söndag har jag donat med tvätten och det märktes i ryggen. Att vika tvätt är inte bra att hålla på med för länge för mig. Sen åkte jag iväg och handlade med dottern och då märkte jag att jag var helt slut. Åkte hem och la mig direkt och nu har jag lite värk i ryggen och trött trött trött. Så nu är det värktablett och vila som gäller resten av eftermiddagen och kvällen. Imorgon jobbar jag först på eftermiddagen så jag kan vila och ta det lugnt på förmiddagen.

När jag tror att det flyter på och blir bättre och bättre....då drabbas jag plötsligt av bakslag...Jag är aldrig beredd...men jag har fått berättat för mig att bakslag kommer att dyka upp då och då. Nu är det två månader sedan sist.

I förrgår fick jag jätteont i ryggen igen. Jag orkar inte ens sitta i en soffa när det blir så...jag måste ligga ner...Det värkte länge innan det till slut ebbade ut så jag kunde somna. Sedan jobbade jag dagen efter i 3 timmar. Det gick ändå hyffsat bra men när jag kom hem var jag jättetrött. Jag gick och la mig och blev liggande hela eftermiddagen fram till 19.00-tiden på kvällen. Den djupa tröttheten var tillbaka...jag orkade inte vara uppe. I sinnet åker jag tillbaka i tiden då det var som sämst och det är inte så konstigt att jag känner lite ångest över situationen och känslan av att jag inte fungerar som jag gjorde förr.

Som väl är så har jag nu mina verktyg att ta till. Jag lyssnade på avslappningsband...höll tankarna i schack för att inte komma in på det negativa spåret...Det fungerar väldigt bra...jag blir inte så förtvivlad som jag blev innan när jag inte kunde styra tankar och känslor. Det går ju inte till 100% men rätt bra iallafall.

Men ibland önskar jag att jag bara kunde trycka på en knapp och att allt var bra igen. 

Förut när jag var trött eller hade ont någonstans så kunde jag tänja på gränserna...jag kunde göra saker iallafall. Nu går det inte alls. Jag känner mig så begränsad och måste planera mycket. Planera in vila. 

Idag har jag mått bättre. Jag har jobbat eftermiddag och det gick bra. Kände av ryggen men det gick bra iallafall. La mig och vilade så fort jag kom hem. Jag har en underbar man som ställer upp till 100% för mig. Han lagar mat och donar när jag själv inte orkar...aldrig några sura miner. Det är så skönt att ha stöd och förståelse på alla sätt...det betyder jättemycket.

Idag känner jag mig bättre. Jag är inte lika förlamande trött...men jag ha ändå bara tagit det lugnt. Jag har läst ut en bok som kommer ut på bio den 22 juni. "Förr eller senare exploderar jag" av John Green. Handlar om 17-åriga Hazel som är cancersjuk. Inte nån upplyftande bok precis...men ändå bra.

Känner fortfarande av ryggen...det gör inte så ont nu men den känns stel och jag känner behovet av att lägga mig ner och vila. Skulle gärna åkt iväg till köpcentret idag men känner att jag inte orkar...begränsningar igen...jag vill bara vara pigg och inte ha ont! Nåja...det blir väl bättre igen.

Måste bara rekommenderar två böcker till..."Sonjas sista vilja" och "Sonjas hemlighet" av Åsa Hellberg. Jättebra böcker! Jag vet att många inte orkar läsa böcker...till en början orkade inte jag det och jag orkade inte ens hålla i en bok...men nu när jag är bättre så fungerar det. Många böcker finns ju i MP3 format...förhoppningsvis finns dessa i det formatet. Jag brukar skicka efter mina böcker från Bokus.

Denna gången har mitt bakslag sett lite annorlunda ut. Förut har det varit ryggen som börjat värka och sedan har det gått över efter några dagar. Nu började ryggen värka igen och den är mycket bättre men nu har jag fått tillbaka den djupa tröttheten och oro i kroppen. Jag har nu mått sämre i 1 1/2 vecka. Låter kanske inte så farligt men för mig känns det...

Jag har inte orkat jobba min timmar som jag ska. Jag har inte orkat gå ut och gå mina promenader. Jag har inte kunnat göra några ärenden. Men jag vilar och försöker komma tillbaka dit jag var...lyssnar på mina avslappningsband och håller tankarna i så bra schack jag kan.

Nu verkar det som att det börjar vända igen. Ryggen känns av mindre och mindre och den värsta tröttheten börjar också ge mig sig. Trötthet har jag ju varje dag men jag menar den tröttheten som gör att jag blir liggande och inte orkar göra någonting. När jag mår bättre och blir trött så gör jag min avslappning och på så vis återhämtar jag mig och kan fortsätta några timmar till tills jag måste lägga mig igen och återhämta mig. Men när jag får den andra tröttheten så återhämtar jag mig inte...är trött hela tiden...

Värmen är här igen och i år kan jag njuta av den...

Vändningen kom och har hållt i sig...jag har orkat vara ute och cykla en del och det känns så bra och skönt! Jag cyklar utmed sjöarna vi har runtomkring och det är härligt att vara ute i naturen. Jag har fortfarande inte fått någon tid till Neurologen. Senast juni sa dom...tiden rinner ut...

 Just nu letar jag efter en mjuk madrass som man kan ta med sig när man åker bort. Har sovit borta några nätter och det är en pina för kroppen om sängen är för hård...i sommar skulle jag även vilja tälta. Förut gick det bra att ligga på tjocka uppblåsbara madrasser men de är för hårda nu. Testar just nu en Ergo temp...inte helt ok...men måste prova lite mer.