Bakslag

När jag tror att det flyter på och blir bättre och bättre....då drabbas jag plötsligt av bakslag...Jag är aldrig beredd...men jag har fått berättat för mig att bakslag kommer att dyka upp då och då. Nu är det två månader sedan sist.

I förrgår fick jag jätteont i ryggen igen. Jag orkar inte ens sitta i en soffa när det blir så...jag måste ligga ner...Det värkte länge innan det till slut ebbade ut så jag kunde somna. Sedan jobbade jag dagen efter i 3 timmar. Det gick ändå hyffsat bra men när jag kom hem var jag jättetrött. Jag gick och la mig och blev liggande hela eftermiddagen fram till 19.00-tiden på kvällen. Den djupa tröttheten var tillbaka...jag orkade inte vara uppe. I sinnet åker jag tillbaka i tiden då det var som sämst och det är inte så konstigt att jag känner lite ångest över situationen och känslan av att jag inte fungerar som jag gjorde förr.

Som väl är så har jag nu mina verktyg att ta till. Jag lyssnade på avslappningsband...höll tankarna i schack för att inte komma in på det negativa spåret...Det fungerar väldigt bra...jag blir inte så förtvivlad som jag blev innan när jag inte kunde styra tankar och känslor. Det går ju inte till 100% men rätt bra iallafall.

Men ibland önskar jag att jag bara kunde trycka på en knapp och att allt var bra igen. 

Förut när jag var trött eller hade ont någonstans så kunde jag tänja på gränserna...jag kunde göra saker iallafall. Nu går det inte alls. Jag känner mig så begränsad och måste planera mycket. Planera in vila. 

Idag har jag mått bättre. Jag har jobbat eftermiddag och det gick bra. Kände av ryggen men det gick bra iallafall. La mig och vilade så fort jag kom hem. Jag har en underbar man som ställer upp till 100% för mig. Han lagar mat och donar när jag själv inte orkar...aldrig några sura miner. Det är så skönt att ha stöd och förståelse på alla sätt...det betyder jättemycket.