Livet rullar på...jag jobbar nu mina 75% och vissa dagar jobbar jag 100% och så länge jag kan lägga mig en stund på lunchen så går det bra. Förhoppningsvis kommer jag att orka vara igång en hel dag utan vila så småningom. Vi var i Stockholm och jag orkade väldigt mycket i 2 dgr...3:e dagen var jag trött efter lunch och hade träningsvärk och ont i fötterna:-) Jag fick den djupare tröttheten över mig då jag får obehagliga symptom. Vi skulle då åka tåget hem på drygt 4 timmar. Jag lyckades vila bra på tåget så den värsta tröttheten försvann men sedan var jag mer trött än vanligt i en vecka efter det. Kanske hade jag varit det ändå...jag vet inte. Nu har jag piggat på mig igen iallafall och känner mig rätt pigg.

Jag har anmält mig till en samtalsgrupp för oss som drabbats av utmattningssyndrom. Det ska bli intressant att träffa andra som drabbats och dela tankar, känslor, erfarenheter och upplevelser. Tror det kan bli lite jobbigt också för jag blir oftast känslosam när jag tänker tillbaka och även i nuet då allt inte är bra ännu...

Hade en mysig Valborg med god mat och tittade på majbrasan...den värmde gott i ansiktet :-)

Ikväll är jag så trött så trött...Jag har en kvarvarande stress på jobbet och jag ska ha ett samtal med min chef. Vad det kommer att ge vet jag inte...men det jag vet är att jag inte kan ha det som jag har haft det.

Det ger så mycket stress och jag har haft många dåliga dagar nu den senaste tiden.

Samtalsgruppen har börjat och jag har varit där två gånger. Det är olika historier men alla har vi hamnat långt ner på "stegen". Det är både jobbigt och stärkande på dessa möten. Men trött blir jag och sen två veckor tillbaka har jag fått vaglar i ögonen. Det är rött och lite svullet och irriterar. Inte kul alls. Nä...deppdag idag/kväll.

Köpte en salva på apoteket mot vagel och det har blivit lite bättre. Känner mig lite starkare också efter att ha pratat ut med en kompis om min stress på jobbet. Man är inte stark själv...inte jag iallafall. Att ha stöd betyder sååå mycket.

Samtalsgruppen som jag har börjat i är också bra. Vi har alla olika historier och varit sjuka olika länge men i slutänden är vårt mående och tankar väldigt lika. Det är också ett stöd...att inte känna sig ensam i sin situation.

Det är ju så viktigt med positivt tänkande. Det är inte så lätt alla gånger men man får göra så gott som man bara kan.

Jag har inte varit på gruppträffen idag eftersom jag känner att jag inte riktigt orkar. Det är för mycket att jobba 75% och även gå på dessa träffar som är två ggr i veckan på ca 2,5 timme. Ledaren sa att jag kan gå en gång i veckan om jag vill. Jag får se på torsdag hur jag känner det.

Har även haft samtal på jobbet som gick både bra och mindre bra. Stressen kommer att minska så jag får fokusera på det.

Energislukare är dock inget kul att ha runt sig. Privat kan man oftast välja vilka människor man har runt sig men på jobbet är det värre.

En härlig dag med grillning tillsammans med mina föräldrar.

Förra veckan var jag på samtalsmötet och det kändes bra. Jag går dit när jag känner att jag orkar med det. Är lite mindre pressad nu också efter att ha haft samtalet på jobbet.

Glad Mors dag!

...och det närmar sig semester! Nedräkningen har börjat för vår bilsemester till Österrike. Ska bli så härligt att komma iväg.

...sen är det äntligen semester! Känner att jag behöver det. Fick tyvärr ryggskott igen för en vecka sedan och det har inte velat ge med sig än. Började käka alvedon/ipren idag och ska ta till allt jag vet som kan lindra/läka. Om drygt en vecka åker vi på bilsemester och då vill man ju inte ha ont.

Nu har vi kommit hem ifrån vår bilresa till Österrike och det har varit så bra! Jag har haft så mycket energi mot förut! Jag har känt mig som innan jag blev sjuk. Jag har inte känt av den djupare tröttheten. Inga stressymptom. Jag tror det gjorde mycket att komma bort ifrån allt. En ny miljö. Inga måsten, inga krav...bara semester och upplevelser och att vara med människor jag älskar. Jag har träffat släktingar som jag har inte har sett på 20 år...ja det har varit underbart alltihop.

Det har känts så otroligt att känna sig "normal". Så dålig som jag har varit och att få vara så här bra nu...det är ett under känns det som. Jag trodde i början att jag var förstörd för evigt så jag känner sådan tacksamhet.

Men samtidigt har jag mina stressmoment hemma i vardagen. Tankarna på detta dök upp i slutet av utlandssemestern men jag slog bort tankarna så gott jag kunde för att inte förstöra något. Jag försöker göra det nu också så gott jag kan. Försöker tänka positivt...att allt kommer att ordna sig. Tror det är dax för en träff med min coach igen när semestern är över. Sätta ord på alla tankar och känslor. Men denna resa kommer vara en positiv känsla i mig och föra mig framåt i rätt riktning!

I lördags var vi på Liseberg över dagen. Det gick bra med bilresan men jag behöver ha med mig min ryggplatta när jag ska sitta så länge.

Ryggplatta SPINA BAC

Efter 3 timmar i bilen var vi framme vid 11.00-tiden. Vi vuxna åkte ingenting men det gjorde tonårstjejerna såklart :-) Det enda vi gjorde var att gå en runda på Hotell Gasten och en vända inne på Evert Taubes Värld.

Vid 14.00-tiden började jag känna mig trött och vi gick tillbaka till bilen för att vila. Jag hade med mig strandmadrasser som jag la i baksätet och även spikmattan och en kudde. Vilade där i 1 timme och sen kunde vi ge oss ut igen och roa oss :-) Tyvärr började det att regna vid 17.00-tiden och då gav vi upp och åkte hem. Men det blev en bra dag :-)

Imorgon måndag börjar jag jobba heltid på test. Till en början i bara två veckor sen får vi se hur det har gått. Jag tycker det är väldigt skönt att jobba själv (innan har vi alltid var två om samma jobb) så därför ska jag testa om jag kan jobba heltid...

Tyvärr har jag ju märkt av stress igen nu när jobbet satt igång och det är när det blir mer intensiva dagar på jobbet. Hjärnan orkar väl inte ta emot all information och jag får mina symptom och blir så trött. De dagar det är mer normalt går det jättebra. Som väl är så är de intensiva dagarna inte så många så jag tror att jag ska fixa det.