Utbränd...

 

Det händer bara andra tror man...

 

Det känns även som att de flesta tror att man bara blir utbränd av att ha jobbat för mycket och haft mycket omkring sig på fritiden. (iallfall är det vad som står när man läser om utbrändhet i böcker/internet) Men jag kan bekräfta att det inte är så i mitt fall utan att det är olika relationer i mitt liv som körde mig i botten. Naturligtvis inverkar det också att jag är en väldigt känslig person. Läs om Högkänslig i menyn...

 

Till en början förstod varken jag eller omgivningen vad som hände med mig för min utbrändhet satte sig främst i mina muskler i ryggen till en början men jag kände också den totala utmattningen...att det är jobbigt att bara andas...men ingen förstod iallafall. Värken i ryggen tog över allt och förvillade...

 

Jag är en 45+ kvinna boende i södra delen av Sverige tillsammans med min man och våra två tonårsbarn. Fritiden ägnar jag åt musik, spela gitarr, sjunga, resa, vistas i naturen, åka skidor, tälta på somrarna, träna, promenera, umgås med familj och vänner, filmer/bio m.m.

 

För min del kändes det som att allt hände under några veckor…men i efterhand vet jag att min stress har pågått i många år! Året innan jag föll ihop hände det flera saker som ökade på stressen och jag kände att jag var mycket trött, jag hade besvär med magen, panikångest och många förkylningar, jag hade börjat darra i händerna och hade dålig sömn men jag motade bort alla symptom, förstod dom inte heller... utan höll igång i alla fall…Många gånger ville jag egentligen bara stanna hemma men jag "tvingade" iväg mig iallafall...kände alla krav och måsten.

 

Jag har haft problem med nacke och rygg i många år.  Under ca 1 år innan jag blev sjuk fick jag nya arbetsuppgifter på jobbet då jag registrerade fakturor större delen av dagen vilket blev väldigt statiskt. Jag fick mer och mer problem med både rygg och nacke.

Jag mådde även dåligt med inre stress och hade dålig självkänsla. Jag satte väldigt höga krav på mig själv och klandrade mig själv för det mesta som hände eller inte hände...de dåliga relationerna till olika personer påverkade mig också mycket.

Till slut sökte jag hjälp för rygg och nacke. Det kändes som att ryggen skulle krampa ihop mellan skulderbladen och jag började få värk.

 

Jag gick till Företagshälsans sjukgymnast men hon kan inte ha förstått hur illa det var med mina muskler eller att min kropp och själ var på väg mot utmattning.

Hon gav mig flera övningar…som i efterhand visade sig vara statiska! Det var spiken i kistan för min rygg…det tog ca 2 veckor med dessa övningar och sen ”låg jag ner på golvet” och bara grät. Under dessa två veckor fick jag ofta gå och lägga mig i vilorumet på jobbet för att ryggen var såååå trött och jag kände den förlamande tröttheten. Jag vilade i ca 30 minuter men hade kunnat ligga kvar i timmar! Jag orkade knappt resa mig men kämpade emot och tvingade mig att jobba vidare precis som jag alltid har gjort.

 

Till slut gick det inte mer. Ryggen värkte så mycket att jag inte orkade hålla mig uppe någon längre stund. Jag var tvungen att ligga ner för att smärtan skulle blir lindrigare. Jag ringde då Företagshälsans läkare och fick starka värktabletter och sjukskrivning i 2 veckor. Jag trodde ju att ryggen skulle bli bra på den tiden men detta var ju bara början på en lång resa…

Första veckan jag var hemma sökte jag hjälp hos en naprapat. Han kunde inte hjälpa mig då musklerna i ryggen bara krampade. Han sa att de var uttröttade...att jag skulle vila men han gav mig ändå övningar med ett gummiband som jag skulle göra 2 ggr/dag och även några stretchövningar. Han menade att musklerna ändå behövde rörelse.

Sedan bokade jag tid hos en privat sjukgymnast som godkände de övningar som naprapaten givit mig. Hon sa också att mina muskler var överansträngda och att jag skulle vila (men ändå göra övningarna).

 

Nu i efterhand förstår jag inte hur de fick ihop den ekvationen. Eller rättare sagt. De förstod inte....och det gjorde ju inte jag heller.

Idag vet jag att det min kropp behövde var  fullständig vila...

 

Efter ca 2 månaders sjukskrivning och med samma värk i ryggen och trötthet gick jag till ännu en naprapat som sa till mig att jag bara skulle göra övningarna om det kändes bra...att jag skulle vila...försöka slappna av så mycket som möjligt osv. Det var då jag bestämde mig för att sluta med övningarna och bara vila.

Eftersom jag inte förstod vad som hände med mig...varför mina muskler värkte så hemskt sökte jag även hjälp hos en privat Ortoped.

Han hittade inget konstigt utan sa att det var muskulärt.

Han sa inget om att min kropp förmodligen var utmattad och att det var därför min kropp var som den var...Ingen sa någonting om det. Jag var rädd för att jag hade drabbats av någon konstig muskelsjukdom. Det var fruktansvärt oroligt under dessa månaderna. Det blev ytterligare en stress.

 

Jag var som handikappad. Jag kunde inte sitta upp någon längre stund utan fick ligga ner hela tiden. Jag fick kasta i mig maten för jag klarade inte av att sitta vid matbordet och äta....fick även kött uppskuret för det klarade jag inte heller. Jag kunde inte städa, tvätta, laga mat eller diska...jag kunde inte ens hålla i en bok och läsa…inte hålla i en telefon och det var svårt att borsta tänderna och håret fick jag hjälp med att tvätta. Jag kunde inte åka någonstans eftersom jag inte orkade sitta upp. I början kunde jag inte ens gå med armarna svepande som man brukar göra utan fick lägga ihop dom över magen så de inte rörde sig. ALLT  jag gjorde med armarna satte sig i ryggen och musklerna drog ihop sig i kramp direkt…Jag åt starka värktabletter i många månader....

 

Min man fick massera min rygg minst 2 ggr per dag. Ofta fick jag väcka honom tidigt på morgnarna för jag var tvungen att få massage som avlastade för stunden. Den första tiden var musklerna så spända på sidorna av ryggen så jag inte kunde ligga på sidan. Det kändes som att jag låg på något hårt. Varje dag smörjde min man in musklerna med Voltaren. På vissa ställen kändes det som att jag hade stora blåmärken…så ömt var det…Jag fick även känselbortfall i ryggen…det var väldigt obehagligt...förmodligen beroende på att musklerna var så ofta i kramp och bildade mjölksyra och det kom inget blod till musklerna. Det var rent ut sagt ett helvete!

Företagsläkaren skickade mig på skelettröntgen och magnetröntgen men det visade ingenting som väl är. Han förstod inte varför min rygg var som den var. Han konstaterade att det måste vara mina muskler…men varför de var som de var sa han inget om. Han sa inte mycket överhuvudtaget när jag var där. Jag satt och grät och berättade om mitt helvete och han satt och hummade och sen sjukskrev han mig några veckor till. Det kändes inte som att jag fick någon hjälp av min läkare och de andra jag träffade förstod inte heller.

 

Efter hand orkade jag vara uppe ca 2 timmar innan jag behövde lägga mig och vila. Jag började åka till jobbet lite smått efter 4 månader och var på jobbet ca 1-1 ½ timme varannan dag för att inte tappa kontakten. Jag gjorde några små lätta arbetsuppgifter. Det var skönt att få komma till jobbet en liten stund. Då kunde jag känna mig lite normal och fick träffa lite folk. Men jag märkte hur seg hjärnan var när jag kom till jobbet. Jag fick tänka efter en stund innan jag skulle göra något...Förut var jag alltid kvick i tanken.

Min pappa fick köra mig dit (tar 15 min) för jag orkade inte köra fram och tillbaka + jobba. Resten av dagen var jag sedan utslagen…väntade jag för länge med att lägga mig och vila så kände jag mig febrig, började skaka, ryggen värkte..det gick inte att tvinga kroppen till någonting. Om jag gjorde/gör för mycket eller inte vilar blir det som myror i huvudet och jag tål inte ljud/ljus eller intryck…måste lägga mig i ett mörkt tyst rum. Stressen i huvudet märktes ordentligt när ryggsmärtorna minskade. De tog verkligen över allt i början!

 

Efter några månader sökte jag hjälp hos en massör som utför Ortobionomi och kroppsavläsning. Här fick jag äntligen hjälp med att förstå vad som hänt mig!

Han ställde de rätta frågorna och förstod av min berättelse att jag var utmattad/utbränd. Det var mycket som gick upp för mig !

Hans behandling fick ryggmusklerna att slappna av så att jag kände hur blodflödet kom igång. Efter att jag hade varit hos honom kunde min man sluta att massera mig. Jag kände inget behov av det längre... Ryggen krånglade fortfarande och gjorde ont…men nu hjälpte massörens behandlingar. Jag gick 1 gång i veckan till en början. Det var när ryggen blev lite bättre och jag kunde vara uppe mer som tröttheten och energilösheten riktigt visade sig…Det kändes som att innan var det ryggen som gjorde att jag inte orkade vara uppe och nu när den var lite bättre så var det tröttheten som gjorde att jag inte orkade vara uppe. Det kändes hopplöst. Jag har gråtit floder…varit så orolig. Det blev lättare när jag till sist förstod vad allt handlade om. Det tog ett tag för mig att bearbeta det hela och förstå själv...

 

Det var jag själv som fick berätta för min läkare att jag måste ha ett utmattningssyndrom och att det är därför som det tar så lång tid för mig att bli bra. Läkaren erkände att han inte förstått min situation...

 

All den oro som jag hade den första tiden...de första månaderna ... att inte förstå...att inte läkaren förstod...han gav mig inga råd...ingenting...att inte få någon förklaring till varför jag mådde som jag mådde...Det var jättejobbigt. Det gjorde det hela mycket värre. Det blev ytterligare en stress att man inte förstod.

 

I början blev jag bara sjukskriven två veckor i taget och bara det var stressande för mig när jag var så nersatt och hade så ont.

Det var först i oktober på mötet med FK och min läkare som jag äntligen fick en diagnos i sjukintyget. Det var en lättnad att få det på papper och att äntligen få en diagnos.

 

I början av november 2013 började jag att gå till en Coach…hon har hjälpt mig jättemycket med stresshantering, positivt tänkade, avslappning m.m. Jag rekommenderar verkligen att gå och prata med någon!

 

I december 2013, efter 6 månader, började jag jobba 25% (av mina 75%) och i februari 2014 (efter 8 månader) kunde jag gå upp till 50%. Jag jobbade då 15 tim/v. För mig har det känts väldigt viktigt att komma tillbaka till arbetslivet så jag har satt det främst hela tiden. Jag orkade inget annat än att jobba i veckorna så allt annat fick stå tillbaka tills helgen kom. Då gjorde jag lite ärenden eller träffade nån kompis en stund.

 

Jag har även varit hos en Homeopat och fått naturmedicin som är lugnade/stärkande. Utöver det har jag ätit Omega3, D-vitamin, Multivitamin och Q10 för energi. Värktabletterna för ryggen kunde jag trappa ner och sluta med efter ca 6 månader. Jag tar bara vid behov vilket inte är så ofta nu för tiden.

 

I mitten av februari 2015 (efter nästan 2 år) kunde jag friskskriva mig och gick på mina 75% fullt ut. Jag hade inte en tanke på att gå upp till 100% men det blev så till slut iallafall, så den 1/11 2015 började jag jobba 100% och det fungerar jättebra så länge jag vilar på lunchen. Så småningom behöver jag kanske inte göra det mer...

 

Läs gärna vidare om mig i min DAGBOK. Gå till sista sidan för att komma till mitt allra första inlägg!