Att lära sig var gränsen går...

Ja, det är inte helt lätt. Även om jag har lärt mig att lyssna på min kropp så är det inte alltid jag känner av gränsen...förrens efteråt. Det är därför jag måste vila även om jag tycker att jag inte behöver det.

När man börjar må bättre och orkar mer så höjer man automatiskt ribban och på så vis råkar man även ut för bakslagen. Förut var bakslagen rejäla...jag kunde må sämre i flera veckor...de senaste gångerna jag har gjort för mycket har det bara varat ca 1-2 dagar och bakslagen är inte lika djupa.

Idag vet jag att jag borde tagit det lugnare igår lördag och idag söndag (eller iallafall vilat mer) för i fredags var jag på behandling med Ortobionomi. Det blir som träningsvärk i kroppen (fast för mig är den en annan slags värk som lägger sig efter 1-2 dag ungefär) efter behandlingen och jag borde lärt mig att jag ska ta det lite lugnt dagarna efter behandlingen...men men...

Jag kände mig pigg och körde på. Var och gjorde ett antal ärenden i lördags + att jag var ute och promenerade i rask takt och även joggade sakta en liten bit. Jag märker att min ork är så mycket bättre och att orka gå i rask takt och inte känna sig helt slut är underbart...fast ibland fungerar det inte alls..då är jag så trött så jag knappt orkar gå...men de bättre dagarna är fler än de sämre.

Idag söndag har jag donat med tvätten och det märktes i ryggen. Att vika tvätt är inte bra att hålla på med för länge för mig. Sen åkte jag iväg och handlade med dottern och då märkte jag att jag var helt slut. Åkte hem och la mig direkt och nu har jag lite värk i ryggen och trött trött trött. Så nu är det värktablett och vila som gäller resten av eftermiddagen och kvällen. Imorgon jobbar jag först på eftermiddagen så jag kan vila och ta det lugnt på förmiddagen.